Sammanfattning av fyra månader 2008
Utgångsläget den 1/1 var 111,8 kg* efter fyra månader är vikten 108,4 kg, minus 3,4 kg vilket gör en årstakt på -10 kg, det är jag naturligtvis inte riktigt nöjd med.
Om man vill se den viktmässiga tillvaron från en lite ljusare sida så kan man för jämförelse ta sin utgångspunkt i “Vasaloppssöndagen” den 2/3 då jag så här i efterhand betraktat upplever att jag gjorde en liten “nystart”. Min trendvikt var då 111,2 kg så på två månader har jag gått ner 2,8 kg vilket ger anständiga minus 17 kg/år, vilket ligger i linje med min långsiktiga målsättning om -0,05 kg/dag (-18 kg/år) . Det verkligt anmärkningsvärda i sammanhanget är kanske att jag under perioden från den 2/3 till dags dat har avverkat 78 mil på cykel och ändå gått ner i vikt…
Den lilla “Vårkampanjen” som jag lanserade de 19 april artar sig tämligen väl tack vare ett “gynnsamt” utgångsläge på 110 kg verklig vikt. Efter 12 dagar är viktnedgången 1,5 kg vilket är lite bättre än uppsatt målsättning… 
)
May 1st, 2008 at 17:40
Jag gick ner ett kilo från igår till idag. Förklaringen är att jag råkade äta färskt sidfläsk istället för bacon. Med den viktminmskningstakten försvinner jag om 84 dagar. Mer salt i maten!
Sten Sture
May 1st, 2008 at 17:49
Jag förstår att det kan tyckas löjligt att skriva om viktförändringar på ett kg hit och dit… men vi får var och en försöka finna vår egen väg till Samarkand
May 1st, 2008 at 18:47
Det ligger i betraktarens öga, om betraktarens anser det vara löjeväckande när någon fortfarande arbetar så svetten lackar så må det vara hänt. Det får man förlåta honom, ty han icke veta vad han gör.
Som du skriver så har vi alla vår väg till Samarkand, att analysera resultat är ett bra sätt att roa sig. Det ska väl vara kul att gå ner i vikt, eller måste vi bli piskade av Prästerskapet också? Sten Sture Lutherman… ursäkta den vitsen…jag är dubbelfånig idag
Varje analys kan bli ett nytt avstamp, ett nytt grepp om det som går bra och det som inte varit till belåtenhet. Det liknar varandra, det där med att träna för ett visst mål, eller att ha ett visst mål med vikten. Jag gillar i alla fall analyser på kort perspektiv, även om de innefattar det övergripande målet; det grandiosa slutspelet på finaldagen.
Jag har nämnt det nyligen, men det ser ut bra i alla fall på din kurva, du bröt en långvarig trend som var hålla vikten, och som på kortare sikt såg ut att vara uppåtgående. Det ser bara bra ut. Fortsätt med det du gör, vad det än är.
Du har två vägar att gå; antingen mer färsk sidfläsk, eller göra som doktor Annika rekommenderade nyligen i en bloggning; helt enkelt äta mindre.
En fundering; om jag förstår dig rätt så låg du tidigare vid kontroll söder om 2500 kcal/dygn. Du skulle hamna under 23 kcal per kilo kroppsvikt dygn bara för att hålla vikten. Kan det verkligen stämma?
Du får ursäkta mig, kan det verkligen stämma? Jag gjorde en kalkyl på 3 veckor i december då skorna i princip stod på hyllan och jag låg snittade 80 kilo och låg då på ca 35 kcal/kilo kroppsvikt. I övrigt var jag äckligt stillasittande (som vanligt alltså, bortser man från motion/träning så rör jag mig inte många meter på egen maskin).
Jag har själv suttit och filat på mina fyra första månader för i år. Nu handlar det mest om träningen, men vikten får sig också en släng. De fyra första månaderna har ju varit en inkörningsperiod för kommande storslagna dagar, varde ljus och allt det där. Ja, du känner till den här storyn du också.
Men retrospektivt så blir varje månad som en period i ringen, BOX ON, sa domaren till mig idag, så det känns jävligt fint. Nu är det ny period för att börja trimma in det jag har under skinnet.
Vi gör som en chef brukade alltid säga; kör så det ryker!
May 1st, 2008 at 19:37
Hur ser det ut på måttbandet då? Med tanke på att du tränar så förstår jag att du inte minskar i vikt så fort som du skulle vilja. I min ungdom började jag träna stenhårt samtidigt som jag kaloribantade (dumt) och stod i stort sett still i vikt men när jag slutade att träna (efter två månader) och fortsatte att äta kaninmat så rasade jag 13 kg på sex veckor.
May 1st, 2008 at 19:49
Maxiq, jag använder inte måttband, men jag har just kommit in till sista hålet på livremmen, så det går nog åt rätt håll!
Nej för bövelen, jag tränar INTE!!! Jag kompenserar bara för för lite fysisk aktivitet i vardagen, lätt cykling eller promenad, puls under 120, c:a 4-5*40 minuter per veckan. Efter att ha blivit varnad för att träning leder till vikökning känner jag mig visserligen manad till att prova (född Motvalls) men min naturliga fallenhet för lättja har hittills hindrat mig från att beträda denna farliga stig…
May 1st, 2008 at 20:34
Lättjan är alla uppfinningars moder!
May 1st, 2008 at 21:08
Det ska tydligen vara skillnad på träning för att bygga eller bränna men all träning leder ju till ökad aptit så det är dumt att chansa
Man kan ju alltid köra denna övning: “Tänk framåt, tänk bakåt, tänk framåt…”
May 1st, 2008 at 21:51
Jag tränar inte heller.. jag försöker bara att kompensera för att jag inte gör en vanlig 8timmars dags fysisk aktivitet!
Man får nog skilja på de som jobbar fysiskt hela dagarna och sådana som jag som sitter framför en dator hela dagen!
Vad jag vet så leder inte en vanlig 8timmars dags arbete till någon ytterligare aptit.. anar att det finns någon nedre gräns!?
För något år sedan var jag helt slut efter en kvarts promenad.. numera kan jag lätt promenera några timmar och är skönt trött efter det.
Effter ett tag hamnar man på en nivå där man inte vill lägga ner mer tid på träning, det viktiga är nog iallafall att man hittar en lagom nivå som man kan vidmakthålla på lång sikt. Vad skall man med en smal kropp till som man inte kan anväda till något praktist?
Däremot är jag nog fortfarande för tung för jag får ont i knäna om jag försöker jogga, det får bli promenader och cykel!
May 1st, 2008 at 22:35
Zepp, låter som om vi sitter i “likartade fartyg”…
May 1st, 2008 at 23:00
Zepp – kolla in den här prylen som gjordes av en man som ville springa men inte orkade.
http://blogg.passagen.se/badgear/entry/runbike_springcykel_det_finns_motionsredskap
Fast har du lust till nångång så tycker jag du ska ta en funderare på att läsa Philip Maffetones bok Träna för Livet. Om du inte redan gjort det. Men den vänder på ett skönt sätt bort en del vanföreställningar om det här med att träna.
http://www.sorena.se/default.asp?mode=B%F6cker&id=157&pid=5
Förlaget är dessutom ganska frikostig med avsnitt ur boken på hemsidan.
Motion ska man inte tvingas till, det ska man själv välja för att man vill det. Passar det inte så låter man bli.
Maxiq – nog för att LCHF:are vill vara mythbusters, men varför måste man förstärka myter om hunger och motion? Det är väl enkelt att inse att olika människor upplever det olika. Och så är det ju så enkelt att man kan faktiskt prova det själv. Men det är kanske det som är problemet, man kan få ett svar som inte passar den världsbild man byggt upp omkring sig…
Fast å andra sidan, när jag tittar en gång till på det du skriver så skriver du faktiskt ökad aptit. Och du kanske inte menar att man äter mer. Hmmm.. där fick du mig att stanna till ett slag. Det är sant det där med aptiten, sällan är maten så god som när man är hungrig efter att man fått jobba av sig. Men om det automatisk leder till att man äter mer, det är jag tveksam till.
Och för den delen, man kan inte gå upp i vikt av fett. Man kan bara gå ner såvitt jag hört. Så då är det fullkomligt ofarligt för viktnedgången att träna bara man äter tillräckligt med fett. Blir man hungrigare, så äter man mer fett och så går man ju ner ännu mer i vikt.
Det perfekta systemet ju.
Godnatt på er alla
May 2nd, 2008 at 01:22
Verkar som om det är en “måstepryl” man kan säkert skrämma både barn o hästar med en sådan!!
Näe jag har inget större behov av att springa.. blir bara lite avundsjuk ibland när någon smal hurtbulle lubbar hela tiden bredvid mig på löparbandet.
Det får bli att jag läser den boken så småningom.. alltid kan man lära sig något nytt..fast jag medger fortfarande inte att jag tränar.. jag rör på mig!
Sen det där med hunger.. jag har inte läst Taubes bok men jag antar han menar folk som äter “vanlig” mat med mycket kolhydrater. När jag kolhydratladdade förr i tiden kunde jag bli så himla hungrig att jag blev tvungen att avbryta i förtid för att få något i mig.. numera utan laddning kan jag träna.. läs röra på mig, utan att känna några som helst hungerkänslor.. snarare att jag är mindre sugen på mat efteråt!
Min slutsats är då att jag numera har en bättre tillgång till fettreserven givet att jag inte anstränger mig så att mina glykogendepåer tar slut!
Och Badgear jag tror du har rätt där.. om man bemästrar frossaren i sig så behöver man faktist inte äta mer bara för att man är hungrig! Det är väl som med alkoholen, lagom mängd gör att man blir nöjd o glad, dubbelt upp gör inte att man blir dubbelt så glad, snarare mer ågren!
May 2nd, 2008 at 08:50
Min egen erfarenhet säger mig att motion är något som kroppen till en del reglerar själv, hade jag försökt motionera när jag vägde 160 kg hade jag i dag haft utslitna knän och höfter, att försöka motionera då var en plåga, värk, svett som rann i ögonen m.m..
I dag när jag ligger på knappt 120 kg är det skönt att gå ut på långa promenader i raskt tempo. Faktiskt så skönt att jag inte behöver tvinga mig till det.
Det är säkert inte bara viktskillnaden som orsakar det utan även att jag mår så mycket bättre psykiskt av den här kosten.
May 2nd, 2008 at 12:30
Att träna med hjälpmedel som gör det lättare är som att äta genom en tesil, det tar bara längre tid. Bättre att ta en promenad i djupsnö eller i vattenbrynet istället. De som är ute och kutar får ju lägga ner mer och mer tid för varje dag som de förbättrar sin kondition.
De få gånger jag tränar hårt (innebandy) så tänker jag omedvetet att “nu har jag minsann varit duktig” och så äter jag en större portion.
May 3rd, 2008 at 23:57
När du kommer i balans med dig själv så rasar kilona, ska du se!. Jag äter LCHF och var inte överviktig tidigare. Plötsligt gick jag upp 12 kilo. Jag fick ett bra tips på Dahlkvists blogg och ransakade mig själv. Det visade sig att jag o gumman överåt franska ostar och drack för mycket grädde. Nu är jag på väg ner i “smalträsket” igen…Vad vore livet utan utmaningar?
May 4th, 2008 at 07:41
Hallo Goran, jag är nog i hyfsad balans med mig själv. Kilona rasar ju inte direkt… men det “racklar på” sakta men säkert!
Tack för ditt besök och välkommen åter!
May 5th, 2008 at 15:18
Tack fetsmart! Jag menade förstås inte den psykiska balansen, utan att man långsiktigt återställer immunförsvaret och metabolismen så att kroppen ges en möjlighet att komma i balans och den egna självläkningsförmågan stimuleras. Det kan ju ta lite tid!… Tack för en trevlig blogg!