Man har hört talas om löpare och skidåkare som finner det besvärande och osmakligt att ladda in mängder med pasta ris eller potatis. Dessutom riskerar man ju att få i sig en massa fibrer som skapar “toalettifiseringseffekter”…
Så OM man nu skulle vilja köra kolhydratuppladdning inför en “längre” (än ett par timmar…) fysisk ansträngning. är då inte det optimala att förutom sitt dagliga protein och fett dricka sockerdrika, eller annan sockerlösning?
Edit 2008-05-18 21:14
Det verkar som man i sportdrycksbranschen redan tänkt i mina banor, så varför äta äcklig pasta när man kan dricka sockerdricka?
Fett bör väl vara den huvudsakliga energikällan för så långa ansträngningar, möjligen med en maximering av glykogendepåerna, men det är ju inga stora mängder kolhydrater som kan lagras där.
Eh… “maximering av glykogendepåerna” är ju precis vad kolhydratuppladdning går ut på. Normalt glykogenlager lär vara c:a 500 gram = 2000 kcal alltså om kring en timmas hårt fysiskt arbete. Det hävdas att man kan åtminstone för dubbla dessa energidepåer med kolhydratuppladdning, vilket låter gynnsamt om man har ansträngande arbete framför sig som varar mer än en dryg timma.
Sportbranchen har redan tänkt på sockerdricka ja, säljs dyrt under varumärken som t.ex. Gatorade.
En annan är ju mogen nog att minnas Sandwalls sockerdricka, vilken sportdryck!!!
Jo jävlar
Vad ska man säga. Jag såg att Colting skulle göra ett utfall i frågan. Han noterade alla lönnfeta och feta motionärer under Göteborgsvarvet.
Å andra sidan. Jag vet inte vad det är för bekymmer ifall folk är lönnfeta eller feta, så länge de mår bra. Problemet är när de mår dåligt av det.
Men i alla fall, jag följer en hel del löparbloggar, konstigt nog
, och det är några som laddat för göteborgsvarvet och de ska bara springa i ett par timmar eller så och gör det hela till en grej som om de skulle springa sverige runt. Jag säger inget om hur fort de springer (alla springer snabbare än jag), men att det blir en så stor grej i själva laddningen med mat och dryck.
Det är som de inte litar på att kroppen ska klara av det. Det är ju bara för ett par timmar eller så. Herreminsjäl, det finns folk som tvingas gå utan mat dagar i sträck. Och klarar av det. Vad är då två timmar?
När jag är ute och testar hur långt jag klarar är den enda funderingen jag har; är hur mina fötter, mina fotleder, lårmuskler klarar av det – och slutligen också om jag kan sysselsätta hjärnan under färden. Jag har aldrig ens lagt nån vikt i detta med mat (energi) och dryck. Okej, jag hade med mig en halvliter vatten när jag var ute och lubbade i 3 och en halvtimme. Men en halvliter är väl ok? När jag svettades bort 3,5 kilo.
Jag börjar luta åt att det är mest frågan om mental inställning, skitsamma om man är sockerdriven eller fettdriven. Har man en mental inställning om att det är svårt och krångligt och man måste bygga en månraket för att klara av det, då måste man göra den sortens förberedelser. Har man en mental inställning, och avskalad inställning att man BARA ska från plats A till plats B så är det bara att göra det. Jag tror det summerar ganska bra på vem och vad jag är.
Från min extremt amatörmässiga funderade och testande så tror jag de flesta inte litar på sin kropp och måste göra alla dessa konstiga förberedelser som är rena överdrifter. Lita på kroppen, kroppen säger ifrån när det gör ont och man ska lägga av, för en stund.
Man får också tänka på att Gunde Svan lär ha haft förmågan att ligga på +95% av sin maxpuls på sina fem mils lopp. Det är något som jag är tveksam om man kan klara med fettdrift. Kanske, kanske inte, går det att träna upp kroppen att ligga så högt med fettdrift. En dag lär vi få veta det. Och det lär inte bli jag
Låt mig återkomma den dagen jag för mitt mandomsprov
Hmm… BadGEAR, man kan ju alltid hjälpa kroppen lite på traven…
Vad är det för mandomsprov du har i kikaren? Lite hemligt, va?
Jag har också ett hemligt “mandomsprov” på gång, hade tänkt blogga om det, men är ombedd att avstå av min tilltänkte medlöpare , Ooops…
Hemligt, neh – den enda anledningen jag skulle vara hemlig om den är att jag ändrar mig angående sträckan. Men jag är ganska säker på att det är detta jag siktar på. Kanske inte just denna runda när det blir av, men sträckan ska definitivt vara +5 mil. Bara min kropp visar att den håller för det.
Jag har stakat in en 51,2 km runda. Den hade jag tänkt mig i fyra delar, jag kanske inte gör den på alla sätt. Men två av dom är viktiga.
1) är att promenera runt nonstop – puls ca 100-105. Skokoll kan man säga.
2) är att illerwalka runt nonstop – fart +7 km/h och på så vis klara marathonsträckan under 6 timmar (vilket en del springer maran på..)
3) är att springa sträckan i etapper om 1 timme i taget på lägsta möjliga puls, vila ca 30 min och åter slöfocksjogga en timme till, å så vila igen ca 30 min tills jag kommit runt.
4) är mandomsprovet – det är att lubba runt det nonstop (pinkestopp är ok). Tiden oväsentlig.
Mandomsprovet med att lubba runt är det intressanta, resten är bara för att kolla att jag och utrustning klarar det.
Man kan säga som så att långlubbet kommer att visa hur bra jag hanterar min fettförbränning. Fast jag tror den är fin, däremot måste jag ha med mig lite mer än en halv liter vatten. Vill inte komma hem som ett russin. Det lär ta ca 6,5 timmar om jag håller samma takt som på senaste långlubben. Och det betyder ca 6,5 liter vätskeförluster.
Nu gör du mig nyfiken, men jag antar att planera kommer att publiceras med utsikt ifrån en spionkamera framöver