När jag handlar nötfärs (en äkta hamburgare består av ren nötfärs) brukar jag göra en ICA, jag packar om den. Packar den i fryspåsar, 200 gram i varje, och plattar ut så de blir 3-4 mm tjocka. Det innebär att de kan staplas bra och tinar snabbt. Jag kan då ta fram en sådan och lägga direkt i stekpannan i massor av smör och krydda med salt och peppar.
När de steks drar de ihop sig och blir tjockare. Har jag fått tag på pålitlig färs steker jg dem på hög värme så att när de är färdiga utanpå är de fortfarande blodiga inuti. Litar jag inte helt på färsen säker jag temperaturen och lägger på ett lock när stekytan är färdig så att de får bli genomstekta.
Vid sidan om dem lägger jag lite lök som får steka med.
När de är färdiga tar jag ur dem och gör min vanliga sås på skyn, lite vin som nästan får koka torrt, i med grädde som får koka tills det börjar tjockna. Ta av från plattan och vispa tills det slutar bubbla innan man vispar ner en stor klick smör.
För övrigt är burgare ett intressant kapitel i butikernas frysdiskar.
Hamburgare får bara innehålla rent nötkött, traditionellt skall det inte ens vara melet utan skrapat.
Då förstår man varför det finns så många minutburgare, stekburgare m.m.
Samma med falukorv, trots att de fått dispens att ha i mer potatis räcker inte det utan de gör “delikatessfalu”, “lättfalu” m.m. eftersom de vill ersätta ännu mer av köttet med tapetklister.
Personligen skulle jag bli väldigt glad ifall falukorven blev av med sin status som skyddat namn eftersom vi inte värnar tillräckligt om det.
Jämför med Parmaskinka eller Parmesanost, de är varumärken som skyddas och som är stolt över att tillverka efter mycket strikta regler.
Falukorven innehåller så mycket vatten och potatis att den borde kallas korv med mos.
Varför inte?
“Man ska inte leka med maten”, sa man när jag var liten, av någon anledning kom jag att tänka på det i det här sammanhanget…
När jag handlar nötfärs (en äkta hamburgare består av ren nötfärs) brukar jag göra en ICA, jag packar om den. Packar den i fryspåsar, 200 gram i varje, och plattar ut så de blir 3-4 mm tjocka. Det innebär att de kan staplas bra och tinar snabbt. Jag kan då ta fram en sådan och lägga direkt i stekpannan i massor av smör och krydda med salt och peppar.
När de steks drar de ihop sig och blir tjockare. Har jag fått tag på pålitlig färs steker jg dem på hög värme så att när de är färdiga utanpå är de fortfarande blodiga inuti. Litar jag inte helt på färsen säker jag temperaturen och lägger på ett lock när stekytan är färdig så att de får bli genomstekta.
Vid sidan om dem lägger jag lite lök som får steka med.
När de är färdiga tar jag ur dem och gör min vanliga sås på skyn, lite vin som nästan får koka torrt, i med grädde som får koka tills det börjar tjockna. Ta av från plattan och vispa tills det slutar bubbla innan man vispar ner en stor klick smör.
Servera och njut!
För övrigt är burgare ett intressant kapitel i butikernas frysdiskar.
Hamburgare får bara innehålla rent nötkött, traditionellt skall det inte ens vara melet utan skrapat.
Då förstår man varför det finns så många minutburgare, stekburgare m.m.
Samma med falukorv, trots att de fått dispens att ha i mer potatis räcker inte det utan de gör “delikatessfalu”, “lättfalu” m.m. eftersom de vill ersätta ännu mer av köttet med tapetklister.
Personligen skulle jag bli väldigt glad ifall falukorven blev av med sin status som skyddat namn eftersom vi inte värnar tillräckligt om det.
Jämför med Parmaskinka eller Parmesanost, de är varumärken som skyddas och som är stolt över att tillverka efter mycket strikta regler.
Falukorven innehåller så mycket vatten och potatis att den borde kallas korv med mos.