Om nu svenskarna blivit fetare sedan 1960 fram till idag, och konsumtionen av potatisen har under åren minskat kraftigt så undrar man vad det är som gör folk feta.
Gerry Taube hävdar ju att det inte har att göra med att vi äter mer mat idag än förr, att det inte har att göra med att vi rör oss mindre – utan mest att det har att göra med att vi äter mer kolhydrater. Men är det verkligen så? – statistisk från jordbruksverket visar att köttätande ökat sedan 1940 talet, och användandet av socker och potatis minskat.
Med tanke på att falukorven ofta innehåller under 50% kött, vilket ersatts med potatis och vatten så finns det nog många andra källor till potatis som inte redovisas.
En stor skillnad från 40talet är att vi idag äter snabbare kolhydrater och att sockret har minskat på grund av att det är en för dyr råvara för industrin.. numera används modifierad stärkelse som sötningsmedel istället!
En annan skillnad är att det som ökat mest är så kallade mellanmålsprodukter.. för åt man troligtvis ganska oförädlad mat med näring.
Sen undrar jag vad dom gjorde med allt socker förr i tiden.. vart det hembränt eller??
Det som gjorde att potatisodlingen slog igeom här i landet var ju att man kom på att man kunde göra brännvin av skiten, detta för att stärkelsen så lätt kunde omvandlas till socker som sedan jästsvamparna kunde göra om till alkohol.
Ett av de stora problemen med att göra etanol som drivmedel av skogsråvara har ju varit att den råvaran är knepig att göra om till en sockerart som jästen klarar att jäsa, med de mer effektiva teknikerna får man mest polysackarider som xylitol och liknande som är svåra att jäsa.
Rötar man organiskt material som t.ex. skogsavfall får man i stället metangas som ifall man tar tillvara den och inte låter den läcka ut i atmosfären är ett ypperligt bränsle som i dessa sammanhang brukar kallas biogas. Sådan kan man även göra av potatis och andra råvaror med betydligt mindre energiåtgång än om man skulle jäsa den till etanol och destillera ut den till bränsle.
En sak som skiljer vår kost från den fram till 40-talet är ju alla dessa mellanmål som blir nödvändiga ifall man äter mat som ger mycket kortvarig mättnad samtidigt som den försvårar för kroppens reglermekanismer att hålla blodsockret jämnt. Med den kost man åt innan där fett fläsk, smör, ister och fet strömming eller sill gav stora mängder fett fick man en behaglig mättnadskänsla som varade så länge att man klarade sig fram till nästa huvudmål utan blodsockerfall eller energibrist vilket gjorde mellanmålen onödiga.
Om nu svenskarna blivit fetare sedan 1960 fram till idag, och konsumtionen av potatisen har under åren minskat kraftigt så undrar man vad det är som gör folk feta.
Gerry Taube hävdar ju att det inte har att göra med att vi äter mer mat idag än förr, att det inte har att göra med att vi rör oss mindre – utan mest att det har att göra med att vi äter mer kolhydrater. Men är det verkligen så? – statistisk från jordbruksverket visar att köttätande ökat sedan 1940 talet, och användandet av socker och potatis minskat.
Vem ska man tro på? Jan med majonnäsbanen?
Vet hut, yngling! Det är klart att man blir fed av pantofflor…
Har användandet (=intag?) av socker per capita verkligen minskat från 1940-talet?
Med tanke på att falukorven ofta innehåller under 50% kött, vilket ersatts med potatis och vatten så finns det nog många andra källor till potatis som inte redovisas.
De flesta falukorvarna borde inte få använda det namnet, utan borde säljas som “korv med mos”.
En stor skillnad från 40talet är att vi idag äter snabbare kolhydrater och att sockret har minskat på grund av att det är en för dyr råvara för industrin.. numera används modifierad stärkelse som sötningsmedel istället!
En annan skillnad är att det som ökat mest är så kallade mellanmålsprodukter.. för åt man troligtvis ganska oförädlad mat med näring.
Sen undrar jag vad dom gjorde med allt socker förr i tiden.. vart det hembränt eller??
Det som gjorde att potatisodlingen slog igeom här i landet var ju att man kom på att man kunde göra brännvin av skiten, detta för att stärkelsen så lätt kunde omvandlas till socker som sedan jästsvamparna kunde göra om till alkohol.
Ett av de stora problemen med att göra etanol som drivmedel av skogsråvara har ju varit att den råvaran är knepig att göra om till en sockerart som jästen klarar att jäsa, med de mer effektiva teknikerna får man mest polysackarider som xylitol och liknande som är svåra att jäsa.
Rötar man organiskt material som t.ex. skogsavfall får man i stället metangas som ifall man tar tillvara den och inte låter den läcka ut i atmosfären är ett ypperligt bränsle som i dessa sammanhang brukar kallas biogas. Sådan kan man även göra av potatis och andra råvaror med betydligt mindre energiåtgång än om man skulle jäsa den till etanol och destillera ut den till bränsle.
En sak som skiljer vår kost från den fram till 40-talet är ju alla dessa mellanmål som blir nödvändiga ifall man äter mat som ger mycket kortvarig mättnad samtidigt som den försvårar för kroppens reglermekanismer att hålla blodsockret jämnt. Med den kost man åt innan där fett fläsk, smör, ister och fet strömming eller sill gav stora mängder fett fick man en behaglig mättnadskänsla som varade så länge att man klarade sig fram till nästa huvudmål utan blodsockerfall eller energibrist vilket gjorde mellanmålen onödiga.