Jag har nu företagit omfattande observationsstudier över befolkningen såväl i Frankrike som Spanien.
Utfallet är (och nu kastar jag ju sten i glashus utav bara h-e…) att bara 25% av observerat antal individer har en kroppskonstitution som jag skulle vara nöjd med efter att ha gått i mål i mitt viktminskningsprojekt. Knappt någon med nämnvärd undervikt har observerats, medan var och varannan är påtagligt överviktig. Även bland de som kan anses vara ungefärligt normalviktiga kan man ofta iaktta en viss, vad ska man säga… oträning(?) lite antydan till överhäng både här och där och dålig hållning och så…
Jag skojar lite om detta men egentligen är det för jädra beklämmande, Europas befolkning är kroppsligen väldigt illa ute. Till och med jag med mina 25-30 kg övervikt känner mig emellanåt som medelviktig i omgivningen, uppiggande men egentligen fullständigt otroligt…
Var idag på Pradomuséet och beskådade bland mycket annat verk av Goya och Rubens, de flesta av åtminstone Rubens “objekt” kan man nog säga såg ut att ha haft ett rätt ansenligt BMI så kanske är övervikt bara en retro-pryl bland andra… Zorns kullor var ju också ofta rätt bredarslade… så vad är egentligen “idealiskt”?
Jag vet i alla fall vad jag har för ideal, och jag ska nå dit, det kan ta lite tid men det är inget snack om det jag kommer att nå mitt mål. Man kan aldrig få några garantier för god hälsa, det är mycket som spelar in, men jag ska göra vad jag kan för att ge min kropp förutsättningar för att fungera bra – och så länge som möjligt…
Ideal har jag börjat fundera en del på. Inte lätt att hitta bilder på vettigt “komponerade” kroppar idag varken för kvinnor eller män. Det finns väldigt många bilder på extremer från olika tävlingsformer och extremer helt utan träning. Det är svårt att tävla i “mest lagom”.
De tre damerna på bilden ser ju faktiskt ut att ha gått ner åtskilliga kilon med tanke på hur huden hänger. Jag känner faktiskt igen mig lite.
Men allvarligt talat finns det ju olika typer av övervikt, man kan ha en hel det fettlager och ändå vara fullt frisk hela livet, det är inte ovanligt att se på äldre personer som hela livet haft ett hårt kroppsarbete.
Har en granne/kompis som snart fyller 80, som hela sitt liv arbetat först som maskinist på fartyg och sedan som byggnadssnickare. Han är kortare än jag och har samma midjemått som jag hade när jag vägde som mest men blev ändå nekad att vara med i en studie om övervikt för att han var för frisk! Han har definitivt en del krämpor, men vem har inte det i den åldern efter ett helt liv med hårt kroppsarbete? Han har även en del problem med värk i leder och liknande som säkerligen beror på belastningen av övervikten, men hade han haft bara hälften av sin övervikt hade han fortfarande varit kraftigt överviktig men ändå väldigt frisk för sin ålder.
Han har tagit till sig en del av mina råd men det är svårt att ändra på för många vanor åt gånger när man arbetat in ovanorna under så många år. Han säger emot mig hela tiden, men jag ser ju ändå att han ändrar sina matvanor steg för steg, även om det går långsamt. Han behöver i alla fall inte längre köpa nya kläder någon gång om året för att de gamla krymper.