| Sträcka | Tempo | Puls | Tid | Kommentar |
| 2,8 km | 8:34 min/km | 152 | 0:24:00 | Smärta… |
En mycket plattfotad joggingtur. Det är inte “flåset” eller vikten som sätter gränser för mig just nu - det är benhinnorna(?) Vad är fel? Efter en km värker det som satan på utsidan av skenbenen…
Samma skräp där som här. Jag hittade i våras en metod att stevia (höhö) det hela för min del. Jag hade märkt att det gjorde som mest ont upp till en halvtimme innan det började släppa. Så jag höll ner intensiteten ett par snäpp första 30 minuterna och sedan gick det hur bra som helst. Ett par veckor på det viset och sedan dess har inte problemet återkommit.
Jag kan mao skena bäst jag vill idag.
Men nu börjar andra problem dyka upp. Det är musklerna som börjar stelna till i låren. Och skulle nog behöva massage, och lite stretching efter utövad lubbning. Jag är för lat för stretching. Men måste nog ta mig samman och börja med sådant.
Benhinnorna har jag haft problem med under förra året. Det verkar som det alltid har att göra med att man går på för hårt.
Arthur Lydiard, daz supercoach, har jag citerat i denna bloggning när det gäller benhinnorna.
http://badgear.wordpress.com/2008/09/16/skor-ar-a-och-o-och-det-kan-man-sko-sig-pa/
Nog är det så att det hänger ihop med hur “hårt” man går ut, man får väl vänja sig vid tanken på att värma upp med långsam promenad i par-tre km innan man “går-igång”… Jag har en ordentlig utförslöpa de första 500 metrarna som inbjuder till fel start-tempo. Dessutom är ju problemet per definition störst i nedförsbacke då muskeln som så att säga dämpar isättningen, eller hur man nu ska beskriva det, är i centrum för smärteriet…
Kommer nu ihåg den gamla goda tiden – innan man hade fyllt 50 år.
Då hade vi inga sådana problem.
; )
Va??? Nä… kommer inte ihåg… vadå???