Maffetone eller Faigin? – Båda!

Senaste veckan har den fysiska träningen inskränkt sig till lite balansträning inspirerad av tankarna kring POSE. Någon stund har jag dessutom ägnat åt att läsa lite grann av vad Rob Faigin skrivit. Mycket förenklat menar han bland annat att långskubbande är nedbrytande för kroppen, träning skall vara kort och intensiv och inte vara längre än en timma. Det har jag tolkat som en förklaring till varför jag inte har mått helt OK efter mina 17,7km-rundor. Ett antal timmar efter en sådan har det kännts som att ha blivit drabbad av ett förstadium till en rejäl influensa…

Min tanke har hittills varit att försöka vänja kroppen vid ansträngning under en så lång tid som möjligt för att få ett halvmaraton att framstå som “inte så farligt, trots allt”.

När jag nu kikat lite på Faigins idéer så tyckte jag att det slog undan benen på den modell inspirerad av Maffetone som jag tyckte mig tillämpa. Men när man tänker efter lite närmae så har jag trots det blysamma tempot med råge överskridit den arbetspuls som han rekommenderar, 180 minus åldern som max i ett intervall på tio bpm. Alltså 120-130 för mig, medan jag har legat på c:a 145…

Det innebär i praktiken att jogging är utesluten för min del, eftersom pulsen då direkt går upp över “tillåten” maxpuls…

Min slutsats om optimal träning för mig i detta läge är en kombination av korta pass i högt tempo varvat med långpass i promenadtakt.

Idag provgick jag en ny runda som jag tänker kommer att passa in i denna strategi. 2 km promenad ner till elljusspåret, 2,1 km mycket kuperat elljusspår som skall avverkas i “maxtempo”, därefter 2 km promenad hem igen.

Ambitionen är att köra denna runda två gånger per vecka och komplettera med en långpromenad i veckan.

“Löpning” av 17,7 km kommer jag att inskränka till kanske en gång per månad, om vädret i höst/vinter tillåter, för att kolla av om det skett några framsteg konditionsmässigt.

Mina 17,7 km-rundor 

 
2008-10-19