Nu till detta år så började jag med en cyklisk diet i 3 veckor, som i princip går ut på 5 E% kolhydrater söndag em till fredag em – sedan äter jag fritt över helgen. Efter tre dagar storknade löpningen helt. Trots det fria ätandet under helgerna så var det som förgjort. All löpning blev tungt från allra första steget, pulsen skenade iväg norrut och tempot rasade totalt. Jag orkade med nöd och näppe springa i 1,5-2 timmar och var helt slut efter det, trots att jag sprang långsamt. Bara några veckor tidigare sprang jag 44k utan att förta mig särskilt mycket jämfört med de 15k jag nu klarade av (och jag blev helt förstörd av den korta sträckan).

Och ytterliggare till detta så fick jag gå ner på träningsmängden på 8-11 mil i veckan till 3-5 mil. Och var trots detta mer trött och förstörd av dessa mycket långsammare och färre kilometrar.

Visst finns det en omställningstid, och jag känner att jag både kroppsligen och mentalt inte fixar den omställningen. Jag är nyfiken på att se var den kommer. Men om jag i verkligheten kommer att bli bättre eller inte vet jag inte. För det är så enkelt att jag utvecklas i hygglig takt som det är, och om jag lyckas med en övergång och säger om ett halvår att jag är både snabbare och bättre så är det bara dumheter att komma påstå att det var kosten som gjorde det. Jag hade troligen varit ännu bättre om jag inte förstört en månad eller två med att försöka ställa om kroppen.

Ett av de största problemen med att äta brutallågt med kolhydrater är att kroppen blir av med en del vätska. Och det man behöver mest av när man springer är syre och vätska. Och har man redan innan har 2 liter mindre vätska i kroppen så har man skapat ett problem. Det är nog en av anledningarna till varför utmatningen kommer så tidigt när jag kör fakirlowcarb.

Det man tränar på blir man bra på, oavsett om man väljer att vara vegetarian, köttätare eller pizzaätare. Vill man träna uthållighet så gäller det att träna kroppens energisystem och ligga i rätt pulszon för att kroppen (aeroba systemet och de muskelfibrer som spelar på samma plan) ska lära sig det. Man kan lika gärna äta högkolhydratdiet för detta – Tarahumaraindianerna är ett av många bevis för det. Men alla de här grupper av “naturfolk” som rör sig mycket och långt klarar detta troligen för att de rört sig rätt och tränat sin aeroba förmåga – Jag har därför svårt att tro att kosten har något som helst med detta att göra. Allt har att göra med en enda sak “Man blir bra på det man gör/tränar”.

Å andra sidan kan jag ifrågasätta massajers uthållighet, speciellt när en av dem landade på sjukhus efter en marathonloppet i London, som gick så långsamt att jag själv hade kunnat gå med dom i den takten (med tung ryggsäck). Taramuharaindianera blev inbjudna till marathonlopp i USA på 20talet, men de ansåg sträckan för kort och skickade dit några kvinnor istället.

Jag har själv inte märkt några som helst problem med ork till styrketräningen under perioden. Men där handlar det om att det är andra typer av muskelfibrer som får slita och andra typer av energisystem som används. Det blir ju samma sak med kampsporter och annat. Kortare explosiva träningsmoment och sedan en slags vila i aerob nivå.

Min dom är utan att ha provat detta fullt ut tidsmässigt med extrem lowcarb, eller ens för delen en extrem högkolhydratdiet så vågar jag påstå att jag troligen hade presterat lika i det långa loppet med vad jag valt. Jag tror att det kan vara så. Men kortsiktigt så förlorar jag mest på att försöka tvinga kroppen att gå helt över till energisystem som kroppen tar stryk av (pga träningen).

Och det där med Colting m.fl. tas upp för att de är extremt duktiga på att hålla en hög nivå med sk fettdrift måste förstås på rätt sätt. Jag tycker de flesta LCHF:are inte verkar förstå vad det handlar om. För det är så att det handlar om att ligga på aerob nivå (energisystem + typ av muskelfibrer) när man tränar och att lära sig att springa (cykla, simma etc) allt snabbare genom att ligga på
rätt pulsnivå. Här har det bara att göra med träning att man blir ”fettdriven”.

LCHF:are tror blint på när Colting anses gå på fettdrift att Colting äter fett för att klara detta. Men så är det inte. Det handlar om hur han tränar för att maximera den aeroba förmågan. Den aeroba förmågan har att göra med att ligga tillräckligt lågt i pulsnivå så att kroppen klarar av att hämta energi från fettsyrornas nedbrytning. Och den förmågan tränar man. Det finns många exempel på detta.

Jag har ett flertal gånger försökt debattera detta med LCHF:are, men det är som att försöka diskutera med någon som inte vill förstå. Allt hänger tyvärr på att en enda tanke i deras huvuden; att det är högsta möjliga fettintag som är avgörande. Och inget annat har någon som helst betydelse. Och det är svårt att komma nånvart med en så stark kostreligiös övertygelse.

Däremot säger jag inte att det inte skulle kunna fungera med högfettskost och bli världsbäst. Eftersom det handlar om att träna smart och rätt så kan man bli bäst.

Och det här med Gunde och kolhydrater. Enligt uppgifter är det så att Gunde hade förmåga att ligga på 95% av sin maximala puls i sina värsta tävlingslopp. Om det är sant så tro mig på en sak här; att ligga på 95% av sin maximala arbetskapacitet (och puls) i tävlingar på en timme eller mer (3 och 5 mil) är det ytterst få, om några, som klarar av. Här handlar det om att maximera allt.

Frågan är bara om fettdriften klarar av säg 90% av maximal puls hos en utövare i längre tider. Det finns inget idag som talar för det, utan det mesta talar för att det är kolhydrater som behövs här. När det gäller ultralopp (längre än maran) så skulle jag våga påstå att de flesta utövare ligger nog sällan över 70% av sin maxpuls. Och då klarar man sig bra på ”fettdriften”, man ligger på aerob nivå. Uthållighet har inte mycket att göra med ens maxkapacitet när det gäller att ligga nära maxpuls.

Här läggs det om teknik som spolierar flera säsonger för att kanske ge en medalj i nösta OS, opereras ryggar och höfter och fötter och körs rehab i månader och år för att kommat illbaka till köttgrytorna(!) Hahaha… Idrottsmän är i många fall egensinniga, envetna, målinriktade, smarta och villiga att underkasta sig “galna” nymodigheter för att vinna fördelar.

Men jädrar i min lillA låda, LCHF har dom missat ALLIHOPA!!! eller…

Och man kan då fråga sig om det är människor som påstår att de är snabbare och bättre än tidigare i verkligheten inte alls äter så lowcarb som jag får uppfattning om.

Jag hoppas du och jag nån dag får stå och langa mat till Colting när han gör den långa trialthontävlingen. Jag ska stå med Dr Pepper, wienerbröd och godsaker så kan du stå där med en bunt ister, bacon och ägg – så får vi se vad han väljer.

Och man är intresserad av det hela så kan man försöka reda ut hur Löparrune (Rune Larsson) gör, eller Scott Jurek (vegetarian), eller Dean Karnazes (pizzaätare). De är några av många med stor erfarenhet av extrema långlopp och vad uthållighet i verkligheten är, vilket de flesta av oss snackare inte har.

Och som jag tidigare skrivit; jag tror massajernas londonmara förra året på plattmark visar vad de går för, och jämför vad Tarahumaraindianerna gör på 100 mileslopp över berg och djupa dalar.