Tre positiva svar från årets första första “träningspass” utomhus:
1/ Jag kom hem utan allvarligare blessyrer än skrapsår på knä och en mycket lätt stukad handled… underlaget synades noggrant två gånger och bara ren tur räddade mig från fyra ytterligare oplanerade närkontakter. Det var kort sagt isigt!
2/ Det kändes lite lättare i steget än vad jag trott, åtminstone i början…
3/ Inte tillstymmelse till smärta på framsidan av underbenen (heter det så?) det är annars ett stort gissel.
Femtio minuter fick räcka, löpning/jogging fram till andra vurpan sedan blandad promenad/jogging… Ingen pulsmätning. Ska räkna ut sträckan på Google Maps för att få en km-tid till statistiken…
Känns som att allmänkondisen är något bättre än vid motsvarande tidpunkt förra året.
Skenbenen.
Skenbenen! Just det, trött i huvudet redan för åtta på morgonen…
Då har du blivit en Mr lubber på riktigt nu. Fetsmart Fixx. Grattis
Dags att läsa nästa bok om lubbning; Born to Run av McDougall, lite gonzoaktigt med start hos tarahumaraindianerna. Rena rock´n roll boken om löpning.
Jag såg att du beställt Aktiv Träning och klockan. Sinuslöparen tyckte den tidningen hade gett honom fler bra tips än en icke namngiven svensk löpartidning.
badgear, nu ska jag ge lite drygt två månader av mitt liv till löpning… sedan får vi se, kanske blir jag “biten” – om inte så ska jag i alla fall ha gett det en bra chans. Jag inser ju egentligen att man inte kan bli “LÖPARE” på två månader men jag förväntar mig att se en utveckling -eller brist på dito – som slutligen ger mig svaret på frågan “Kunde denna kropp löpa på riktigt?”