Ännu en avstämning av pulsklockan mot mätning i MapMyRun – den visar banne mej EXAKT rätt! Tendens till lite för lite när jag springer “fort”, men perfekt när jag håller mitt “nära-döden-tempo”…
Här är mitt magra(!) träningsupplägg inför mitt första Göteborgsvarv… Pinsamt, men det är inget att hymla med, det är så de ser ut.
”2 timmar och 20 minuter”
Med detta i ryggen (benen) ska jag ge mig ut på stan för att försöka trampa runt under tre timmar. Jag har tänkt på tre timmar i termer av “skamgräns” men kommit fram till att det är negativt tänkande att tänka “inte sämre än…” så jag ändrar ambitionen till “så nära 2 timmar och tjugo minuter som möjligt” – men helst under tre timmar, Hahaha…
Att han inte skäms…
Det gör jag – redan… Jag kommer att känna mig satans obekväm på startlinjen med tjugo kilos övervikt bland alla magra fågelben vars innehavare snabbt kommer att visa mig sina lika smala ryggtavlor under de första kilometrarna genom Slottsskogen. Blir jag fetast i startfältet? 
Neg, neg, neg…
Å andra sidan…
Jag har själv betalt startavgiften, och rejält med kommunalskatt de senaste tjugo åren så jag har väl rätt att springa i stadens parker och på dess gator på mina egna villkor - och åskådarna dom springer ju inte själva, så kom igen… Det här gör jag för min egen skull, inte för att tävla om snyggaste kroppen med de som deffat mera framgångsrikt - inte i år… 
Mat och vila
Nu återstår bara att ge kroppen lämplig näring och god vila, samt att inhandla ett par nya löparsockor, tvätta skorna och byta batterier i pulsbandet och “fotbojan”.
Hörredu fetsmart. Jag har träffat dig, vilket kanske inte flertalet av dina läsare gjort. Jag uppfattade dig INTE som överviktig. Du har INGET att skämmas för, och masar du dig runt banan på vilken tid det än blir, så är det banne mig en BEDRIFT. För det är jobbigt att springa, oavsett vikt. Så håll du fanan högt och spring du på ditt sätt. Dessutom är du bra mycket roligare än de flesta “fågelben” jag har träffat. Det gäller att komma ihåg vad som är viktigt i livet…
Lycka till!
@chakula, Åh jag ber… du är alltför vänlig, men tack!
Du vet tjockiskänslan sitter djupt, och att ge sig in i lejonets löpar-kula med en majoritet smalare-än-medel-människor känns rätt ångestladdat… men jag får skärma av mig på något sätt.
Lycka till på lördag! Att ta sig runt är en bedrift i sig, vare sig klockan visar mer eller mindre än 3 timmar, glöm inte det.
@Sara, tack för det!
Ja, alltså när jag började viktresan så hade jag redan bestämt mig för att jag måste bli aktiv med min kropp (ryggproblem, tarmproblem, lederna åt skogen – och jag visste att mycket av de här besvären försvinner om jag bara rör på mig). Då var det simhallen som stod först på dagordningen. I badbyxor simmade jag ut som den valross jag kände mig, och orkade nästan inget. Men jag simmade på och fick en jädrans bra ork efter en/två månader.
Efter några veckor stod gymmet på dagordningen. Där var det mest smärtisar och såna där muskelburkar. Jaja, det är väl bara att sätta igång.
När jag klev ut från min gymtid in i sommarsolen då var det jag som hade gjort de allra största förändringarna av alla som var där och slet i maskinerna.
De flesta människor blir faktiskt mycket imponerade av att överviktiga eller människor som inte verkar ha nån ork/kondis/styrka faktiskt tar sig iväg på utmaningar.
Och jag har svårt att tro att du inte både blir omsprungen och springer förbi sådan som är betydligt större än vad du är. Jag har sett snubbar i 160-170 kilos klassen powerwalka här i stan. Jag säger bara WOW!
Det du möjligen kan sätta till ditt neggotänk är att du inte är tillräckligt stor, alltså för liten för att nån ska lägga märke till dig. Så frågan är vilket som är värst, att bli uppmärksammad eller inte bli uppmärksammad.
jag förväntar mig en riktigt kul rapport från din resa runt, och väck med hjärnspökena – det är ditt lopp!
[...] Sista joggen inför varvet May 21st, 2010 | Tags: GöteborgsVarvet, jogging, mp3, musik | Category: Göteborgsvarvet 2010 [...]