“Carl Jan Granqvist trodde aldrig att han skulle nå 50 år. Nu berättar han om diabeteskuren som förändrat hans liv.
- Mina värden ligger äntligen rätt, säger han”http://www.expressen.se/noje/extra/1.2121404/carl-jan-granqvist-lever-pa-lanad-tid
Diabeteskuren:
“Min läkare har testat lite olika preparat på mig. Just nu kombinerar jag en spruta och en tablett och mina värden ligger äntligen rätt, säger han.”
Min mor fick i sjuttioårsåldern lära sig att ta isulinsprutor ett par gånger om dagen, jag måste säga att jag var imponerad… för egen del är jag tveksam om jag skulle klara det… men det är klart, när det är fråga om liv eller död så klarar man nog mer än man tror…
Diabetes typ2 i två generationer på mödernet… min far drabbades, som så många andra män, prosatacancer… Man får göra vad man kan, och tror på, när man inte längre tror att man är odödlig. I synnerhet diabetes typ2, men även prostataproblem, förbyggs med till visshet gränsande sannolikhet av att äta lågkolhydratkost.
Däri ligger väl det grundläggande motivet för mig att äta som jag gör, lågkolhydratkost, eller åtminstone kolhydratreducerad kost… Ytterligare en anledning för mig vara sås sparsam som möjligt med i första hand spannmål och socker är att jag slipper svullnad på fötter och smalben, det riktigt häftig skillnad mellan “bra” och “dåliga” dagar… Även om det “bara” är att ta bort ett symptom på ett bakomliggande problem så är det stor “komfortfråga”.
Jag har ett par mindre hudproblem, verkligen inte världens största problem, men skillnaden (förbättringen) redan efter ett par dagar med lite striktare lågkolhydratkost är betydande.
Fungerar lågkolhydratkost för att gå ner i vikt? Hmm… jag kanske inte ska säga för mycket… men jag kan konstatera att jag har otroligt svårt att hålla igen på ätandet om jag släpper iväg kolhydratintaget över 100 gram per dag… Om jag å andra sidan går ner mot 20 gram/dag så är aptiten helt annorlunda,” normal” kanske…
20 g/dag? När var det?
Beträffande ärftlig belastning är jag rätt tacksam. Min mor dog i cancer, men hon är den enda. Alla så långt tillbaka som jag kan blicka har dött av olika sjukdomar. Det tycket jag verkar bra.
@hemul, nä inte så ofta … har bara statistik tillgänglig för 21 månader…
2009-01-12
2009-01-13
2009-02-01
2009-02-26
2009-03-08
2009-03-09
2009-04-12
2009-04-14
2009-04-17
2009-04-19
2009-04-20
2009-04-24
2009-06-01
2010-05-03
2010-05-04
2010-05-12
2010-05-14
2010-05-15
2010-05-31
2010-08-14
2010-08-22
2010-09-01
sen har jag legat på 20-25 gram dessa dagar…
2009-01-18
2009-01-31
2009-02-09
2009-03-20
2009-04-13
2009-04-15
2009-04-16
2009-04-18
2009-04-27
2009-04-28
2009-06-02
2009-06-04
2009-07-12
2009-09-01
2009-09-30
2009-11-04
2009-11-21
2010-02-26
2010-04-03
2010-05-02
2010-05-05
i övrigt är det nog bara att betrakta som allmänt kolhydratreducerad kost… det vill säga inte mycket att plaska runt i dammen med.
Tänkte väl det. Lustigt det där, att det är så olika. Själv blir jag hungrigare om jag går för lågt på kolisarna. Vet inte om det är möjligt att ha taskigt fungerande glukoneogenes, men det är så det känns. Jag vill ha KÖTT. Kött i massor. Det inträffar nog vid ungefär 20 g.
Jag är nog kolhydratkänslig…
I kväll var jag så känslosam inför Zlatan Zupershow att jag laddade upp med kladdkaka… En mig närstående liten förtjusande nybliven gymnasist skulle absolut göra “fredagsmys”…
Din lilla stackare.