Okej, jag ger upp… LCHF-propagandan har malt ner mig till grus – nej småsten – eller sand…
I morgon går jag in i en period av “strikt LCHF”. Jag är ju lite skeptisk till “nödvändigheten”, ja t.om. fördelarna, av att gå riktigt lågt på kolhydraterna, men eftersom det var rätt länge sedan jag faktiskt testade så finns det skäl att prova på riktigt igen.
Det känns lite otajmat att gå över på LCHF just nu när den motsatta kostmodellen funkar så fint, vikten går ner, jag är inte hungrig, ite ens tendens till svullna ben – och framför allt: värk och stelhet i kroppen har minskat med 75 procent… Så om detta inte håller i sig så kommer jag att avbryta direkt och återgå till rostat bröd och marmelad – det är mitt förbehåll!
Så… skälen *för* att göra det precis nu är alltså:
- Jag vill testa “på riktigt”…
- Det kan finnas en chans att det kan medföra snabb viktminskning på kort tid – det har jag läst i Expressen – det skulle jag verkligen behöva och uppskatta…
- Nu är rätt tidpunkt innan löpträningen måste komma igång på allvar i mars-april…
- Men framför allt vill en mig nätstående person “bli strikt” av hälsoskäl.
Så idag är sista dagen med marmeladmackor, bananer, potatis, ris och pommes…
I morgon ligger tyngdpunkten på ägg, tonfisk, skinka, lax, makrill, sill, köttfärs, ost, grädde, smör, olivolja, ister och kokosfett.
“Tillbehör”: Isbergssallad, tomat, gurka, paprika, brocolli, brysselkål, fänkål, haricots verts, lök…



Varför inte försöka det klassiska?
Högst 20 g kolhydrater/ dag i två veckor?
Rädd för att komma under 100?
Det var väl lite ditåt jag siktade, men jag blev för jävla eraker*/
Nej inte ett dugg rädd för att gå under hundra, men jag är ju inte ens amatörpsykolog – så vem vet…
*/ http://sv.wikipedia.org/wiki/V%C3%A4stg%C3%B6tska#D-F